November, vi avslutar sagan snart.

I Kentfansens blogguniversum, är det här antagligen en av tidernas mest använda rubrik till ett blogginlägg.
Men jag struntar i det nu faktiskt, det är en fin textrad ifrån en fin låt, så jag tänker ha det som rubrik.

Jag köpte en ny jacka igår, jag är riktigt nöjd.
Mitt exemplar av The Night Visitor kom för en liten stund sen med posten, så det är vad jag sitter och lyssnar på just nu. Jag måste säga att jag tycker att den känns lite varmare än Anna Ternheims förra album.
Leaving On A Mayday var bra, men jag tror jag gillar det här albumet bättre. Jag tror jag kan ha haft lite svårt för förra plattan eftersom Björn Yttling producerade den.

Jag hoppas att jag ska kunna se henne ett par gånger i vår. Det var faktiskt 6 år sedan jag såg henne senast, och det var den första och enda gången jag sett henne spela. För mig känns det skönt att jag tycker att det här albumet är bra, speciellt efter att jag insåg att Lisa Miskovsky inte är så bra utan Jocke Bergs assistans.

Ett klipp från fredagens skavlan får avsluta detta inlägg.

Tankar kring idol.

Årets upplaga av Idol är i full gång och jag har börjat fundera kring detta fenomen.
För det första undrar jag; Vem i hela fridens namn är det egentligen som väljer ut jurymedlemmarna?
Min direkta följdfråga är sedan; Varför i helvete har inte denna människa fått sparken?

Nu kanske man undrar varför jag ställer mig dessa frågor, därför tänker jag gå igenom det.
För det första vill jag klargöra att jag förstår att tv4 vill efterfölja den amerikanska upplagans utveckling.
I USA har de Jennifer Lopez, stor amerikansk popsångerska, och sångaren från Aerosmith - Steven Tyler i juryn. Båda två är artister som haft stora framgångar, och fortfarande har det, dessutom sjunger båda två. Dessa två kan jag förstå varför de sitter i en idol-jury och får bedöma människors sång och artistförmåga.

I den svenska juryn ser jag inte att en enda person, har en väl motiverad plats där. Den enda personen som faktiskt haft en någorlunda framgångsrik artistkarriär är Alexander Bard, fast vad gjorde han? Han skrev väl visserligen låtarna, men han stod och pillade på en synth, kliade sig i mustaschen och bar kortbyxor. Hans scenframförande är ju helt klart under kritik.

Det Alexander Bard gör i idoljuryn är någonting, som heter, för att använda den korrekta termen; att kasta sten i glashus. Det är i min värld en ytterst korkad idé. Låt oss testa hur lätt hans kritik på deltagare i idol går att applicera på honom själv.

Han kritiserar klädseln - Vem i Sverige (som vet vem Alexander Bard är) har inte förundrats över hur jävla konstigt och fult han klär sig?

Han kritiserade en frisyr för att den var gammal och inte kändes fräsch. - Hans mustasch ser ut på ett vis som var omodernt redan på artonhundratalet.

Han säger att folk måste arbeta på sitt scenspråk - Återigen, han står still, pillar på sin synth, i kortbyxor, vad är det för jävla skit?

En annan sak jag tänkt extremt mycket på, är att han pratar som att han suttit i åratal i denna jury och har extremt mycket erfarenhet av att vara det. När han i själva verkat sitter första året idol-juryn. Han säger saker som "har du hört Alexander Bard säga det förut - Neej, aldrig!", ett sådant uttalande kan jag inte annat än att hålla med om, för man har inte hört honom säga någonting i den positionen förut.
Det måste finnas minst tusen andra svenskar som passar sig bättre i idol-juryn, än just idol-juryn.

To the Stage

Klockan är två, det är en fin solig, ganska somrig dag, trots att det är oktober nu.
Klockan halv elva ikväll ska jag stå på scen med bandet, det kommer att bli svinkul.
Jag måste dock raka mig och lite sånt där. Min syster köpte ny skjorta till mig igår.
Nu kör vi.

Summertime think it was June

Sommaren börjar lida mot sitt slut, i skrivande stund har jag en vecka kvar av ledigheten. Den här sommaren har gått fort, fast det känns som att den varit längre än tidigare somrar. Den har varit oerhört händelserik och varierad, det har nog gjort mig gott. Jag har hunnit göra ungefär 10 gigs med bandet, innan trummisen hoppade av, det sista stoppet gjordes på en espressobar i Hällefors i slutet på juli. Jag har rest till huvudstaden och bott hos min storebror i en vecka, och så har jag umgåtts i massor med min flickvän.

Redan där har jag fyllt sommaren med fler aktiviteter än jag brukar göra, men det är inte allt jag gjort.

Jag har hunnit med en mini-husvagnssemester också, tillsammans med flickvännens familj. Jag har hunnit förstöra en av mina effektpedaler, fast det hörde väl till gig-delen om man ska vara petig. I övrigt har jag också hunnit med att skriva och spela in tre och en halv låt, bada och spendera en hel del tid på sjön.

Så kan man göra om man tycker att ens liv är händelsefattigt, förhoppningsvis kommer jag fortsätta att ha så här roligt, även när skolan börjat igen.

Allt ljus på mig

Idag regnar det och är mulet, det är mysigt faktiskt.  Ledigheten har börjat, det känns bra, men samtidigt lite konstigt. Typ som att man var beredd på att det skulle vara jobbigare att ta sig hit, och nu när det gick så fort och smärtfritt så känns det som att det kanske inte var dags, i alla fall på ett plan.

I replokalen fortsätter arbetet med att utvidga repertoaren, med både nya låtar och gamla som bara glömts bort. Senaste tiden har vi haft typ fem, sex låtar som vi spelat, nu är planen att allt material ska testas och arrangeras om. Lugn, clean vers som möter hetsig, distad refräng fungerar inte längre, är det en lugn låt får den vara det.

Det jag upptäckte igår är hur sjukt bra låtarna funkar om man bara arrangerar om lite.
Vi testade en hetsig låt som jag skrev tillsammans med bandet, under ett par repor för ett drygt år sedan. Den kommer bli en perfekt öppningslåt. Den första låten jag skrev till bandet testade vi igår också och där hittade vi ett arrangemang som jag gillade helt rakt av....

Jag presenterade lite nya låtar, och allting verkar kunna komma till användning, om jag bara orkar stämma ner gitarren kanske vi till och med spelar senare.

Hela albumet kanske inte kommer till användning, men förhoppningsvis allting (även de svenska låtarna, eventuellt i översatta versioner) utom de instrumentala låtarna. Peace of Mind kommer att användas i vilket fall.

Skisser för sommaren

Sommaren är här, jag har gjort min första festival, det var grymt. Hoppas det blir fler.
Mitt band är antaget till brunnsparkens talangjakt, och jag har avslutat alla kurser jag påbörjade på natur.
Nu tar jag fan ledigt.

Don't you cherish me to sleep

Bon Iver släppte sitt första album For Emma, Forever Ago 2007, i större omfattning under 2008. Under 2010 var det ett av de absolut mest spelade albumen i mina högtalare och hörlurar. Snart finns det andra albumet Bon Iver ute i butik, och den första singeln heter Calgary.

Singeln släpptes så vitt jag vet igår. Jag har lyssnat på den ett antal gånger och tycker den är helt fantastisk. Den nya skivan verkar utifrån det jag hört (singel och en preview på vimeo) ha ett större sound. Första skivan innehöll mycket akustisk gitarr och knappt några trummor, på de nya låtarna jag hört hörs både elgitarrer och trummor. Jag ser extremt mycket fram emot att det nya albumet ska släppas