Red, red stains on glass.

Erik Hassle släppte sin nya skiva i onsdags, som Jocke och Martin från Kent varit med och gjort. Jag tycker det är extremt bra, fast det tycker jag det mesta med Hassle och Kent är, till exempel är Taken (Still In My Blood) en låt med Erik Hassle som jag kan lyssna på hur många gånger som helst i rad utan att tröttna. Den är på något sätt storslagen fast ändå inte överdriven, jag gillar det i alla fall.

Mariefred Sessions låter ungefär, som det borde låta om man lägger ihop Kent med Erik Hassle. Vissa låtar känns mer åt det ena eller andra hållet, men i vilket fall låter det bra. När jag ska försöka välja ut vilka mina favoritlåtar på skivan är, så inser jag att fyra av sex låtar är favoriter, men I Am Not An Island och Stains har jag nog lyssnat mest på.

Genom dryckerna, svetten, cigaretterna; stirrar blanka ögon tillbaks.

Nu är våren här. Snön har sakta smält bort under mars första halva, sedan snöade det tillbaka  i fredags, men under de senaste dagarna har snösmältningen börjat på riktigt, geggigt och blött blir det, men vädret är helt utan kritik.

En annan sak jag har att säga är att jag bestämt mig för att byta klass, jag tar lång tid på mig med beslut, men det känns helt rätt, den som vill veta mer får fråga.

Covers

Jag skriver inte låtar just nu, jag fokuserar istället på bandet. Just nu har vi 16 låtar att repa in, och om jag skriver texter kommer jag få stora problem att hålla saker och ting i huvudet. Men jag spelar in lite covers på låtar jag tycker är bra, för att jag tycker att det är kul. Den som vill lyssna får gärna göra det, även om det kanske inte är så många som ser det här så infogar jag låtarna i alla fall.

Notion






Jag fattar ingenting

Att simulera.

Jag funderar mycket på saker, en grej jag sitter och tänker på just nu är att simulera saker. Till exempel kan man simulerar en huvudvärk, varje gång man är lite trött och inte orkar gå upp. Det gjorde jag, eller i vilket fall var inte huvudvärken tillräckligt jobbig för att den skulle störa mig. Tillslut ville pappa att jag skulle göra en synundersökning, för att jag skulle bli av med mitt, i min värld låtsasproblem. Då visade det ju sig att jag hade jättedålig syn. Det känns lite som en slump när jag tänker på det nu, men kanske låg det någonting där fast jag inte tänkte på det, och kanske att det påverkade mig och gjorde mig trött, det är svårt att veta nu.

Fantastiska minnen!

Favoritlåtar

Jag fortsätter min lista med favoritlåtar, egentligen är det väl mest minnen med mina favoritartister.



Pink Floyds "Wish You Were Here". Det här var antagligen Pink Floyds sista framträdande någonsin. Jag såg det framför tvn halvsovande när det hände. Det är en fantastisk låt, och trots hur deras deras relationer till varandra utvecklats, avslutade de på ett snyggt sätt.



Bon Ivers "Re: Stacks". En av de vackraste låtar som jag hört, den här låten är en väldigt bra sammanfattning av min sommaren 2010, kanske kan jag dra till med att påstå att den kan sammanfatta känslan av de senaste tre eller fyra åren. Det river i hjärtat varje gång jag hör den.

Håkan Hellströms "För En Lång Lång Tid". Den här låten fick mig att ändra åsikt om Håkan, jag gick från att ha ogillat honom starkt till att tycka att han är fantastisk. För tillfället är jag lite trött på all publicitet och att han har gått hem överallt, men om man lyssnar så går det väldigt lätt över.



Säkert!'s "Faller Isär". Det här är en låt som bara finns på hennes myspace, jag har för mig att man kunde ladda ner den därifrån, i vilket fall är det en härlig låt.




Placebos "Because I Want You". Det här var från början en låt jag hade jättesvårt för, sen hörde jag den i den här versionen och då blev det en favorit.
Det finns en till Placebo-låt som de gjort exakt samma grej med, som jag också tycker är fantastisk och jag kunde inte bestämma mig, så jag lägger upp båda.



"36 Degrees". Från början är båda låtarna upptempo, i dessa versioner tycker jag allting får mycket mer plats och det blir lättare att känna det som sjungs.

...Och natten är aldrig som du tror.

Jag blir alltid lite orolig så fort jag inte har följt nyhetsflödet på ett tag, sen inser man att det faktiskt inte hänt så mycket spännande de senaste veckorna. Jag kollar in DN och ser någon ny skandal i melodifestivalen och let's dance. Någon idrottare är skadad, någon väldigt intressant person har något väldigt okontroversiellt att säga och så någonting nytt om Charlie Sheens spännande liv.

Jag ser en artikel om att våren är på ingång, utanför yr snön från en askgrå himmel och vårkänslorna jag kände för bara några dagar sedan känns väldigt långt borta. Jag blir lite provocerad av att tillvaron är så händelsefattig. Visst händer det saker, men det händer inte här, det blir svårt att känna sig delaktig då.

Popstjärnan åt sig mätt på ostbågar!

Ett fenomen som jag tycker är intressant, är ett klassiskt kvällstidningsknep för att vinna läsare. Om det hänt någonting intressant med en känd person, men den inte är tillräckligt känd för att folk ska bli intresserade om personens namn står i rubriken så byts det ut mot "popstjärna", "rockstjärna", "tv-profilen" "radiopersonligheten". På så vis kommer folk läsa, för att få veta vem det är det handlar om.

Det blir ju väldigt fel och i vissa fall kränkande att göra så. Det blir liksom en  värdering i hur intressant personen är i sig själv, om namnet inte nämns så är det alltså ingen som bryr sig, eller?

Favoritlåtar

Jag tänkte göra en liten lista med låtar som jag tycker är väldigt bra, sådana låtar som betyder mycket för mig av olika anledningar. Det här är del ett, jag kommer fylla på listan med fler låtar i senare inlägg, jag skriver och berättar om vad jag har för relation till varje låt också, det kanske är kul för någon.


 Jakob Hellmans "Avundsjuk på dej". Den här inspelningen är ifrån Eskilstuna sommaren 2010, en konsert jag var på. Jag trodde inte att jag skulle få chansen att gå på en Jakob Hellman-konsert, men så fick jag göra det trots allt, och det var trots en trött publik med alldeles för hög medelålder en helt fantastisk konsert.



Lars Winnerbäcks "Elegi". Det är en väldigt vacker och melankolisk låt. Texten är extremt personlig och kanske därför är det jag har så lätt att relatera till den, det här är en evig favorit, jag kan inte få den förstörd.


Kents "M". Inspelad på parken zoo i Eskilstuna, en regnig kväll i juli 2010, när vi gick till bilen efter konserten var inte ett plagg torrt, jag fick köpa en tröja som passade precis, så att jag inte skulle bli helt nedkyld. När låten släpptes som b-sida till singeln Max 500 var det i princip det enda jag lyssnade på. M har en text som jag kan relatera till och det var precis så det kändes för mig.


Crowded Houses "Don't Dream Its Over". Jag känner att den här låten måste vara med, trots att jag inte har något mer att säga om den än att jag tycker att den är väldigt vacker, mer krävs egentligen inte.

Jag vet att det är väldigt ledsna låtar allihop, men det är den typen av låtar jag tycker är bäst, och jag har lättast att fästa mig vid.

Ännu mer tjat, eftersom jag får.

En sak jag funderar på nu, med allt det här gitarrtjatet, är varför det alltid är jätteviktigt för mig att saker är perfekta när dom är nya. Om någon månad kommer jag antagligen inte störa mig på att tapen kanske släpper, antagligen gör den inte det, gör den det så spelar det ingen roll eftersom sladdarna sitter fast som dom ska ändå, plus den här tapen. Men det här med att vara försiktig med saker kommer man inte orka med till slut, just nu behandlar jag min akustiska gitarr som att den är finare än min elgitarr, som  kostade 6 gånger mer än min akustiska gitarr.

Men till slut kommer det inte spela någon roll, det får liksom vara,  jag vet att det kommer bli så, för det är inte ett stort problem och jag har löst det, i alla fall temporärt. Men det känns väldigt jobbigt att det liksom inte går att släppa det ur huvudet, förhoppningsvis håller tapen så att jag kan släppa det här.

Gitarrkrångel 2

Eftersom jag har så otroligt dåligt tålamod så släppte jag på strängarna och fäste sladdarna genom ljudhålet, hållaren de sitter i gick sönder, men jag tog jag vanlig genomskinlig tape och lagade den, sen fäste jag sladdarna på flera ställen med tape också, så nu hoppas jag att problemet ska vara löst, only time will tell.

Prat om musik.

Mitt främsta intresse i livet är musik. Musik är i princip hela mitt liv, om jag inte lyssnar på musik, så antingen skriver,  producerar eller framför jag musik. Det är ett intresse som vaknade i mig när jag var väldigt liten, när jag var så liten att jag inte vet hur gammal jag var, så var min favoritleksak en liten plastgitarr. Jag började spela på riktigt när jag var 9 år gammal och sen dess tar gitarrspelandet upp väldigt mycket av min tid. Jag bestämde mig liksom aldrig riktigt för att jag ville börja sjunga, det var bara självklart att jag skulle sjunga när jag spelade gitarr. Sen har intresset varit så stort, och jag har hela tiden velat bli bättre och testa nya saker, så att hela grejen har blommat ut.

Just nu spelar jag  i ett band, och så skriver och producerar jag musik hemma, det tar upp extremt mycket av min fritid, men jag vill inte ha det på något annat sätt och om jag skulle försöka låta bli att göra det så skulle jag inte må bra. Idag är musik mer ett sätt att leva på, än ett intresse för mig. Jag behöver kunna lyssna på musik precis lika mycket som jag behöver göra musik själv. Jag kan inte klara mig utan en gitarr i mer än ett par dagar, på sin höjd en vecka, men då kommer jag att lyssna på musik konstant.

Det intressanta är jag aldrig tröttnar, alla dagar är inte bra dagar, det färgar av sig på musiken också. Vissa dagar låter det inte bra, kanske vill inte rösten, eller kanske är det någon i bandet som inte dyker upp på repan. När man spelar i band kommer det att uppstå konflikter och man kan tröttna, men det är aldrig musiken man tröttnar på, även om man kanske tror det ibland. Men efter ett tag märker man att det var någonting annat det handlade om, för det känns tomt.

Gitarrkrångel

Jag fick hem en ny gitarr i veckan, en FENDER CD-60 CE NA, en  gitarr som jag är mycket nöjd med, förutom det här med elektroniken. När jag fick gitarren levererad fungerade inte mikrofonen som sitter i den. Det problemet löstes snabbt, men så fort det problemet lösts, så uppstod ett nytt problem, antagligen på grund av lösningen av det första problemet:
Sladdarna glappar. Alltså, dom rör sig lite i gitarren, det är ingenting som påverkar någonting egentligen, mer än att det irriterar mig. Jag har fäst dom igen, men det är väldigt svårt och dom sitter lite löst fortfarande, egentligen är det ju ett väldigt löjligt problem man kan ha, men det känns ändå jobbigt, man vill ju att saker ska fungera perfekt. Jag kanske måste lämna in gitarren för att få det fäst, det är nog egentligen det bästa, men det kommer ju ta sin tid och dessutom kosta pengar. Men jag vill ju inte reklamera gitarren på grund av detta, eftersom jag vill ha gitarren, sen vet jag inte om jag kommer kunna göra det nu när jag pillat själv, det känns lite jobbigt.

Melodifestivalen

Jag tycker att det är lite tråkigt att en av de få stora musiktävlingar som finns blivit en sån cirkus. Majoriteten av bidragen i melodifestivalen de senaste tio åren är ju från samma låtskrivare, som är typ 4 stycken personer som Christer Björkman tycker om.

Förutom att musiken är enformig, och att det nästan är mer regel än undantag att det är stulet material, så ska det skojas hela tiden. Problemet är väl inte skojandet i sig, problemet är att allting känns så sjukt forcerat, och det ska vara så uppenbara skämt hela tiden, för att svennebanan hemma i tv-soffan inte ska bli förvirrad. Trots det är det alltid någon som inte hänger med, och då ska det anmälas, för att man har blivit så hemskt kränkt..
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/damallsvenskan/article8598701.ab

Sen alla dessa "uppfräschningar" av låtar, Lena Philipsson sjunger "uppfräschad" version av dansa i neon.
Blir det så mycket mer spännande för att hon gör någonting med Dead by April? Är poängen att man ska häpna över detta? I mina ögon känns det gjort på alla sätt som går, går det inte bara att komma på någonting nytt?

Vad är det här?

Det är lördag, klockan är strax före fyra på eftermiddagen och vi är precis i början av mars. Jag sitter inne på mitt rum och lyssnar på Kent – Ensam lång väg hem och jag tittar ut genom fönstret. Till min förvåning är det inte bäcksvart, himlen är klarblå och mörkret känns långt borta. Detta fyller mig med hopp och livet känns rätt fint ändå. Ikväll är det kulturnatt inne i stan och trummisen i mitt band ska framföra en låt tillsammans med sitt sidoprojekt och imorgon river vi av en första repa med nya basisten, livet leker.