Don't you cherish me to sleep

Bon Iver släppte sitt första album For Emma, Forever Ago 2007, i större omfattning under 2008. Under 2010 var det ett av de absolut mest spelade albumen i mina högtalare och hörlurar. Snart finns det andra albumet Bon Iver ute i butik, och den första singeln heter Calgary.

Singeln släpptes så vitt jag vet igår. Jag har lyssnat på den ett antal gånger och tycker den är helt fantastisk. Den nya skivan verkar utifrån det jag hört (singel och en preview på vimeo) ha ett större sound. Första skivan innehöll mycket akustisk gitarr och knappt några trummor, på de nya låtarna jag hört hörs både elgitarrer och trummor. Jag ser extremt mycket fram emot att det nya albumet ska släppas

The Earth Is Not A Cold Dead Place

Det känns som att man tröttnar på allting om man bara får en tillräckligt stor dos, vissa människor finns endast i för stor dos. Idag är jag trött och vill försvinna, byta miljö och slippa dessa människor. Jag kan kanske, eller antagligen är jag helt säkert en sån människa, i alla fall i den här miljön.

Jag är som person väldigt självcentrerad, antagligen för att jag är mycket för mig själv. Trots att det vore väldigt lätt för mig att som många andra, bli uppslukad i min egen värld och frälst av mina egna åsikter, så gör jag inte så. Jag vet att världen är mycket mer än vad jag känner till och bryr mig om. Det betyder inte att saker är oviktiga eller ointressanta för att jag inte känner till dem, det är en bild många verkar ha. "Det jag inte vet är inte värt att veta", det är så extremt arrogant att tro det, och jag är trött på folk som tror det. Jag tror jag måste se världen för att få lite hopp.

En plats i solen.

Idag har bandet flyttat tillbaka till replokalen, vi har filat på lite nytt material, och endel gammalt.
Det låter lite bättre än vanligt, kanske är det sommaren, kanske är det att vi spelat så mycket på senaste tiden, mest av allt tror jag det är skönt att vara tillbaka med sin egen utrustning som man känner.

Det känns lite märkligt att tiden går så fort, sommaren är snart här med allt vad det betyder. Det känns såhär i efterhand, som att den långa kalla vintern varken var speciellt lång eller kall.Man glömmer sånt där otrevligt rätt lätt när det inte är så nära, det är ju onödigt att fokusera på sånt man inte tycker om.

with an audience of four, it's not a crowd I have no need for more.

Nu är lovet slut, när jag vaknar nästa gång är det dags att ge sig av till skolan, det känns inte jobbigt på det vanliga sättet, mer som att jag ska till en plats jag inte hör hemma på, det hade varit skönt om det redan varit ett avslutat kapitel, men veckorna är inte många nu, jag ska försöka ha så roligt som möjligt den tid som är kvar, om det nu går att ha roligt.

Spelningen igår gick extremt fort, det brukar bli så, man arbetar intensivt och länge för en kort stund av njutning, där allting pikar för att sedan falla tillbaka till verkligheten,  typ som sex på ett och annat sätt. Det var väldigt roligt, jag måste boka in fler, nu direkt. Nu vet jag att det funkar hur man än gör det, man måste inte vara jättemånga för att det ska vara kul och låta bra. Det visste jag väl redan innan, men jag intalar väl mig att det är mycket coolare med många lager av instrument, det är inte lika läskigt kanske.

Hur som helst har jag fått blodad tand och vill boka in så mycket spelningar det bara går, det spelar ingen roll om jag tjänar pengar, så länge jag inte går back på det. Jag spelade två låtar själv "som jag vill" och "sverige", sen spelade jag tre låtar med trummisen i bandet, det kändes helt naturligt och allting gick skitbra, extranumren vi gjorde senare på kvällen var helt oplanerade, det lät antagligen skit, men jag hade skoj, det var mest som en jam-session.

Tankarna går nu kring hur jag ska få spela mer, var någonstans spelar faktiskt ingen roll, inte om det är 6, 60 eller 600 i publiken heller, bara jag får göra det här, mycket och ofta, det är det bästa jag vet, man glömmer så lätt bort hur extremt
roligt det är.


Avslutningen från gårdagens konsert.