November, vi avslutar sagan snart.

I Kentfansens blogguniversum, är det här antagligen en av tidernas mest använda rubrik till ett blogginlägg.
Men jag struntar i det nu faktiskt, det är en fin textrad ifrån en fin låt, så jag tänker ha det som rubrik.

Jag köpte en ny jacka igår, jag är riktigt nöjd.
Mitt exemplar av The Night Visitor kom för en liten stund sen med posten, så det är vad jag sitter och lyssnar på just nu. Jag måste säga att jag tycker att den känns lite varmare än Anna Ternheims förra album.
Leaving On A Mayday var bra, men jag tror jag gillar det här albumet bättre. Jag tror jag kan ha haft lite svårt för förra plattan eftersom Björn Yttling producerade den.

Jag hoppas att jag ska kunna se henne ett par gånger i vår. Det var faktiskt 6 år sedan jag såg henne senast, och det var den första och enda gången jag sett henne spela. För mig känns det skönt att jag tycker att det här albumet är bra, speciellt efter att jag insåg att Lisa Miskovsky inte är så bra utan Jocke Bergs assistans.

Ett klipp från fredagens skavlan får avsluta detta inlägg.

Tankar kring idol.

Årets upplaga av Idol är i full gång och jag har börjat fundera kring detta fenomen.
För det första undrar jag; Vem i hela fridens namn är det egentligen som väljer ut jurymedlemmarna?
Min direkta följdfråga är sedan; Varför i helvete har inte denna människa fått sparken?

Nu kanske man undrar varför jag ställer mig dessa frågor, därför tänker jag gå igenom det.
För det första vill jag klargöra att jag förstår att tv4 vill efterfölja den amerikanska upplagans utveckling.
I USA har de Jennifer Lopez, stor amerikansk popsångerska, och sångaren från Aerosmith - Steven Tyler i juryn. Båda två är artister som haft stora framgångar, och fortfarande har det, dessutom sjunger båda två. Dessa två kan jag förstå varför de sitter i en idol-jury och får bedöma människors sång och artistförmåga.

I den svenska juryn ser jag inte att en enda person, har en väl motiverad plats där. Den enda personen som faktiskt haft en någorlunda framgångsrik artistkarriär är Alexander Bard, fast vad gjorde han? Han skrev väl visserligen låtarna, men han stod och pillade på en synth, kliade sig i mustaschen och bar kortbyxor. Hans scenframförande är ju helt klart under kritik.

Det Alexander Bard gör i idoljuryn är någonting, som heter, för att använda den korrekta termen; att kasta sten i glashus. Det är i min värld en ytterst korkad idé. Låt oss testa hur lätt hans kritik på deltagare i idol går att applicera på honom själv.

Han kritiserar klädseln - Vem i Sverige (som vet vem Alexander Bard är) har inte förundrats över hur jävla konstigt och fult han klär sig?

Han kritiserade en frisyr för att den var gammal och inte kändes fräsch. - Hans mustasch ser ut på ett vis som var omodernt redan på artonhundratalet.

Han säger att folk måste arbeta på sitt scenspråk - Återigen, han står still, pillar på sin synth, i kortbyxor, vad är det för jävla skit?

En annan sak jag tänkt extremt mycket på, är att han pratar som att han suttit i åratal i denna jury och har extremt mycket erfarenhet av att vara det. När han i själva verkat sitter första året idol-juryn. Han säger saker som "har du hört Alexander Bard säga det förut - Neej, aldrig!", ett sådant uttalande kan jag inte annat än att hålla med om, för man har inte hört honom säga någonting i den positionen förut.
Det måste finnas minst tusen andra svenskar som passar sig bättre i idol-juryn, än just idol-juryn.

To the Stage

Klockan är två, det är en fin solig, ganska somrig dag, trots att det är oktober nu.
Klockan halv elva ikväll ska jag stå på scen med bandet, det kommer att bli svinkul.
Jag måste dock raka mig och lite sånt där. Min syster köpte ny skjorta till mig igår.
Nu kör vi.

Summertime think it was June

Sommaren börjar lida mot sitt slut, i skrivande stund har jag en vecka kvar av ledigheten. Den här sommaren har gått fort, fast det känns som att den varit längre än tidigare somrar. Den har varit oerhört händelserik och varierad, det har nog gjort mig gott. Jag har hunnit göra ungefär 10 gigs med bandet, innan trummisen hoppade av, det sista stoppet gjordes på en espressobar i Hällefors i slutet på juli. Jag har rest till huvudstaden och bott hos min storebror i en vecka, och så har jag umgåtts i massor med min flickvän.

Redan där har jag fyllt sommaren med fler aktiviteter än jag brukar göra, men det är inte allt jag gjort.

Jag har hunnit med en mini-husvagnssemester också, tillsammans med flickvännens familj. Jag har hunnit förstöra en av mina effektpedaler, fast det hörde väl till gig-delen om man ska vara petig. I övrigt har jag också hunnit med att skriva och spela in tre och en halv låt, bada och spendera en hel del tid på sjön.

Så kan man göra om man tycker att ens liv är händelsefattigt, förhoppningsvis kommer jag fortsätta att ha så här roligt, även när skolan börjat igen.

Allt ljus på mig

Idag regnar det och är mulet, det är mysigt faktiskt.  Ledigheten har börjat, det känns bra, men samtidigt lite konstigt. Typ som att man var beredd på att det skulle vara jobbigare att ta sig hit, och nu när det gick så fort och smärtfritt så känns det som att det kanske inte var dags, i alla fall på ett plan.

I replokalen fortsätter arbetet med att utvidga repertoaren, med både nya låtar och gamla som bara glömts bort. Senaste tiden har vi haft typ fem, sex låtar som vi spelat, nu är planen att allt material ska testas och arrangeras om. Lugn, clean vers som möter hetsig, distad refräng fungerar inte längre, är det en lugn låt får den vara det.

Det jag upptäckte igår är hur sjukt bra låtarna funkar om man bara arrangerar om lite.
Vi testade en hetsig låt som jag skrev tillsammans med bandet, under ett par repor för ett drygt år sedan. Den kommer bli en perfekt öppningslåt. Den första låten jag skrev till bandet testade vi igår också och där hittade vi ett arrangemang som jag gillade helt rakt av....

Jag presenterade lite nya låtar, och allting verkar kunna komma till användning, om jag bara orkar stämma ner gitarren kanske vi till och med spelar senare.

Hela albumet kanske inte kommer till användning, men förhoppningsvis allting (även de svenska låtarna, eventuellt i översatta versioner) utom de instrumentala låtarna. Peace of Mind kommer att användas i vilket fall.

Skisser för sommaren

Sommaren är här, jag har gjort min första festival, det var grymt. Hoppas det blir fler.
Mitt band är antaget till brunnsparkens talangjakt, och jag har avslutat alla kurser jag påbörjade på natur.
Nu tar jag fan ledigt.

Don't you cherish me to sleep

Bon Iver släppte sitt första album For Emma, Forever Ago 2007, i större omfattning under 2008. Under 2010 var det ett av de absolut mest spelade albumen i mina högtalare och hörlurar. Snart finns det andra albumet Bon Iver ute i butik, och den första singeln heter Calgary.

Singeln släpptes så vitt jag vet igår. Jag har lyssnat på den ett antal gånger och tycker den är helt fantastisk. Den nya skivan verkar utifrån det jag hört (singel och en preview på vimeo) ha ett större sound. Första skivan innehöll mycket akustisk gitarr och knappt några trummor, på de nya låtarna jag hört hörs både elgitarrer och trummor. Jag ser extremt mycket fram emot att det nya albumet ska släppas

The Earth Is Not A Cold Dead Place

Det känns som att man tröttnar på allting om man bara får en tillräckligt stor dos, vissa människor finns endast i för stor dos. Idag är jag trött och vill försvinna, byta miljö och slippa dessa människor. Jag kan kanske, eller antagligen är jag helt säkert en sån människa, i alla fall i den här miljön.

Jag är som person väldigt självcentrerad, antagligen för att jag är mycket för mig själv. Trots att det vore väldigt lätt för mig att som många andra, bli uppslukad i min egen värld och frälst av mina egna åsikter, så gör jag inte så. Jag vet att världen är mycket mer än vad jag känner till och bryr mig om. Det betyder inte att saker är oviktiga eller ointressanta för att jag inte känner till dem, det är en bild många verkar ha. "Det jag inte vet är inte värt att veta", det är så extremt arrogant att tro det, och jag är trött på folk som tror det. Jag tror jag måste se världen för att få lite hopp.

En plats i solen.

Idag har bandet flyttat tillbaka till replokalen, vi har filat på lite nytt material, och endel gammalt.
Det låter lite bättre än vanligt, kanske är det sommaren, kanske är det att vi spelat så mycket på senaste tiden, mest av allt tror jag det är skönt att vara tillbaka med sin egen utrustning som man känner.

Det känns lite märkligt att tiden går så fort, sommaren är snart här med allt vad det betyder. Det känns såhär i efterhand, som att den långa kalla vintern varken var speciellt lång eller kall.Man glömmer sånt där otrevligt rätt lätt när det inte är så nära, det är ju onödigt att fokusera på sånt man inte tycker om.

with an audience of four, it's not a crowd I have no need for more.

Nu är lovet slut, när jag vaknar nästa gång är det dags att ge sig av till skolan, det känns inte jobbigt på det vanliga sättet, mer som att jag ska till en plats jag inte hör hemma på, det hade varit skönt om det redan varit ett avslutat kapitel, men veckorna är inte många nu, jag ska försöka ha så roligt som möjligt den tid som är kvar, om det nu går att ha roligt.

Spelningen igår gick extremt fort, det brukar bli så, man arbetar intensivt och länge för en kort stund av njutning, där allting pikar för att sedan falla tillbaka till verkligheten,  typ som sex på ett och annat sätt. Det var väldigt roligt, jag måste boka in fler, nu direkt. Nu vet jag att det funkar hur man än gör det, man måste inte vara jättemånga för att det ska vara kul och låta bra. Det visste jag väl redan innan, men jag intalar väl mig att det är mycket coolare med många lager av instrument, det är inte lika läskigt kanske.

Hur som helst har jag fått blodad tand och vill boka in så mycket spelningar det bara går, det spelar ingen roll om jag tjänar pengar, så länge jag inte går back på det. Jag spelade två låtar själv "som jag vill" och "sverige", sen spelade jag tre låtar med trummisen i bandet, det kändes helt naturligt och allting gick skitbra, extranumren vi gjorde senare på kvällen var helt oplanerade, det lät antagligen skit, men jag hade skoj, det var mest som en jam-session.

Tankarna går nu kring hur jag ska få spela mer, var någonstans spelar faktiskt ingen roll, inte om det är 6, 60 eller 600 i publiken heller, bara jag får göra det här, mycket och ofta, det är det bästa jag vet, man glömmer så lätt bort hur extremt
roligt det är.


Avslutningen från gårdagens konsert.

Musiklyssnande

På musikfronten är det mycket nytt, Veronica Maggios senaste album "satan i gatan" är nyutgivet och extremt bra. Annars har jag tagit mig tiden att lyssna på Robyn, hennes 4 senaste album innehåller riktigt mycket fina poplåtar. Ett gammalt band Crowded House har visat mig en ny värld av musik. Sen har jag lyssnat mycket på Simon and Garfunkels  greatest hits och endel Bob Dylan.

Lov = Ledig? Glöm det!

Den här veckan har varit extremt rolig och fullproppad med händelser, veckan började redan i söndags med att jag med trummisen i mitt band, flyttade grejer från replokalen till en studio. Under söndagen riggade vi studion, vi spelade in hela måndagen och tisdagen, onsdagen var tänkt till att repa inför lördagens konsert, men vi hoppade över den och tog en ledig dag istället. Igår började vi ställa i ordning på scenen inför konserten, det arbetet tar vi upp idag, sen ska vi soundchecka och repa. Om tiden inte räcker till idag blir det en lång dag imorgon, som börjar någonstans vid lunchtid och slutar tolv timmar senare.

Demon är i princip färdig, basen väntas på, sen ska det mixas och lite sånt, sen så är det klart.

Spotifys väg ner i helvetet

Spotify har kommit till den punkt många företag gör när deras varumärke är etablerat - de blir giriga.
Från och med 1 maj får alla som vill kunna lyssna på en låt i spotify fler än fem gånger, eller på mer än 10 timmar musik i månaden lätta på plånboken. Det är en otroligt efterbliven idé att starta en gratistjänst och sen efter något år, när de är etablerade, så sakteliga fasa ut gratistjänsten, som var själva huvudsyftet från början.

Enligt spotify själva är det här den bästa idén som de kokat ihop, självklart är det endast för att göra tjänsten bättre för artister och användare, i själva verket handlar det om att de upptäckt att det är kul med pengar och vad gör man då? Då ställer man sig frågan "hur får jag mer pengar?" Det uppenbara svaret är att man tar mer betalt.

Faktum är att artister får inte särskilt mycket betalt av spotify, och om man betalar den summa spotify kräver för att tillhandahålla denna tjänst, kommer artisterna få ännu mindre pengar än om man skulle köpa den musik man faktiskt vill ta del av.

Reaktionen misstänker jag kommer bli att spotify från den 1 maj kommer att tappa extremt många användare, möjligtvis kommer man kunna se en stadig återgång till illegal fildelning, för jag tror inte att folk kommer att lätta på plånboken bara för att spotify inte tillhandahåller gratis musik i samma utsträckning mer.

Själv har jag en relativt stor skivsamling, så att spotify försvinner kommer inte göra någon större skillnad för mig, men från den första maj kommer jag att sluta använda spotify. De skivor jag lyssnar på har jag alltid betalad för förr eller senare, om jag saknar någon akut så kommer jag att köpa den fysiskt som tidigare, spotify får inte ett öre av mig.

Här kan du läsa inlägget på deras blogg där de skriver om de kommande uppdateringarna.
Jag misstänker att de är mentalt handikappade, eller tolv år gamla skilsmässobarn som fått för mycket saker av sina föräldrar, som kompensation för att de inte orkar att ge lite uppmärksamhet.

Texter skrivna av män i glasögon.

Sen första gången jag hörde "...Och stora havet" har jag tyckt att någonting med den skivan är extra speciellt, och det är någonting som känns snyggare än Kent,  som är vad jag har att jämföra med när jag lyssnar på musik, så det blir lätt att jag utgår ifrån dem. Jag har aldrig riktigt fått något grepp om vad det är jag gillar bättre, nu har jag en idé.

Texterna känns vassare än de texter Jocke Berg skriver, det är tydligt och lätt att tolka, och trots att det var över 20 år sedan Jakob Hellman släppte sin skiva, så känns det som att det är extremt aktuell samhällskritik. Kentlåtar brukar vara väldigt svårtydda och lite osammanhängande, ofta är det fina ord och strofer som är lätta att ta till sig och som förmedlar en känsla, och det gillar jag extremt mycket.
Men ibland känns det som att det blir lite väl mycket, och man drunknar i gymnasialt svårmod.

Att låtar ska vara lite vaga och öppna för tolkning är helt i min smak, men jag tycker att låten i alla fall ska handla om någonting, så det inte bara är fina ord.

Jag ska återkomma med lite exempel.

Red, red stains on glass.

Erik Hassle släppte sin nya skiva i onsdags, som Jocke och Martin från Kent varit med och gjort. Jag tycker det är extremt bra, fast det tycker jag det mesta med Hassle och Kent är, till exempel är Taken (Still In My Blood) en låt med Erik Hassle som jag kan lyssna på hur många gånger som helst i rad utan att tröttna. Den är på något sätt storslagen fast ändå inte överdriven, jag gillar det i alla fall.

Mariefred Sessions låter ungefär, som det borde låta om man lägger ihop Kent med Erik Hassle. Vissa låtar känns mer åt det ena eller andra hållet, men i vilket fall låter det bra. När jag ska försöka välja ut vilka mina favoritlåtar på skivan är, så inser jag att fyra av sex låtar är favoriter, men I Am Not An Island och Stains har jag nog lyssnat mest på.

Genom dryckerna, svetten, cigaretterna; stirrar blanka ögon tillbaks.

Nu är våren här. Snön har sakta smält bort under mars första halva, sedan snöade det tillbaka  i fredags, men under de senaste dagarna har snösmältningen börjat på riktigt, geggigt och blött blir det, men vädret är helt utan kritik.

En annan sak jag har att säga är att jag bestämt mig för att byta klass, jag tar lång tid på mig med beslut, men det känns helt rätt, den som vill veta mer får fråga.

Covers

Jag skriver inte låtar just nu, jag fokuserar istället på bandet. Just nu har vi 16 låtar att repa in, och om jag skriver texter kommer jag få stora problem att hålla saker och ting i huvudet. Men jag spelar in lite covers på låtar jag tycker är bra, för att jag tycker att det är kul. Den som vill lyssna får gärna göra det, även om det kanske inte är så många som ser det här så infogar jag låtarna i alla fall.

Notion






Jag fattar ingenting

Att simulera.

Jag funderar mycket på saker, en grej jag sitter och tänker på just nu är att simulera saker. Till exempel kan man simulerar en huvudvärk, varje gång man är lite trött och inte orkar gå upp. Det gjorde jag, eller i vilket fall var inte huvudvärken tillräckligt jobbig för att den skulle störa mig. Tillslut ville pappa att jag skulle göra en synundersökning, för att jag skulle bli av med mitt, i min värld låtsasproblem. Då visade det ju sig att jag hade jättedålig syn. Det känns lite som en slump när jag tänker på det nu, men kanske låg det någonting där fast jag inte tänkte på det, och kanske att det påverkade mig och gjorde mig trött, det är svårt att veta nu.

Fantastiska minnen!

Favoritlåtar

Jag fortsätter min lista med favoritlåtar, egentligen är det väl mest minnen med mina favoritartister.



Pink Floyds "Wish You Were Here". Det här var antagligen Pink Floyds sista framträdande någonsin. Jag såg det framför tvn halvsovande när det hände. Det är en fantastisk låt, och trots hur deras deras relationer till varandra utvecklats, avslutade de på ett snyggt sätt.



Bon Ivers "Re: Stacks". En av de vackraste låtar som jag hört, den här låten är en väldigt bra sammanfattning av min sommaren 2010, kanske kan jag dra till med att påstå att den kan sammanfatta känslan av de senaste tre eller fyra åren. Det river i hjärtat varje gång jag hör den.

Håkan Hellströms "För En Lång Lång Tid". Den här låten fick mig att ändra åsikt om Håkan, jag gick från att ha ogillat honom starkt till att tycka att han är fantastisk. För tillfället är jag lite trött på all publicitet och att han har gått hem överallt, men om man lyssnar så går det väldigt lätt över.



Säkert!'s "Faller Isär". Det här är en låt som bara finns på hennes myspace, jag har för mig att man kunde ladda ner den därifrån, i vilket fall är det en härlig låt.




Placebos "Because I Want You". Det här var från början en låt jag hade jättesvårt för, sen hörde jag den i den här versionen och då blev det en favorit.
Det finns en till Placebo-låt som de gjort exakt samma grej med, som jag också tycker är fantastisk och jag kunde inte bestämma mig, så jag lägger upp båda.



"36 Degrees". Från början är båda låtarna upptempo, i dessa versioner tycker jag allting får mycket mer plats och det blir lättare att känna det som sjungs.

...Och natten är aldrig som du tror.

Jag blir alltid lite orolig så fort jag inte har följt nyhetsflödet på ett tag, sen inser man att det faktiskt inte hänt så mycket spännande de senaste veckorna. Jag kollar in DN och ser någon ny skandal i melodifestivalen och let's dance. Någon idrottare är skadad, någon väldigt intressant person har något väldigt okontroversiellt att säga och så någonting nytt om Charlie Sheens spännande liv.

Jag ser en artikel om att våren är på ingång, utanför yr snön från en askgrå himmel och vårkänslorna jag kände för bara några dagar sedan känns väldigt långt borta. Jag blir lite provocerad av att tillvaron är så händelsefattig. Visst händer det saker, men det händer inte här, det blir svårt att känna sig delaktig då.

Popstjärnan åt sig mätt på ostbågar!

Ett fenomen som jag tycker är intressant, är ett klassiskt kvällstidningsknep för att vinna läsare. Om det hänt någonting intressant med en känd person, men den inte är tillräckligt känd för att folk ska bli intresserade om personens namn står i rubriken så byts det ut mot "popstjärna", "rockstjärna", "tv-profilen" "radiopersonligheten". På så vis kommer folk läsa, för att få veta vem det är det handlar om.

Det blir ju väldigt fel och i vissa fall kränkande att göra så. Det blir liksom en  värdering i hur intressant personen är i sig själv, om namnet inte nämns så är det alltså ingen som bryr sig, eller?

Favoritlåtar

Jag tänkte göra en liten lista med låtar som jag tycker är väldigt bra, sådana låtar som betyder mycket för mig av olika anledningar. Det här är del ett, jag kommer fylla på listan med fler låtar i senare inlägg, jag skriver och berättar om vad jag har för relation till varje låt också, det kanske är kul för någon.


 Jakob Hellmans "Avundsjuk på dej". Den här inspelningen är ifrån Eskilstuna sommaren 2010, en konsert jag var på. Jag trodde inte att jag skulle få chansen att gå på en Jakob Hellman-konsert, men så fick jag göra det trots allt, och det var trots en trött publik med alldeles för hög medelålder en helt fantastisk konsert.



Lars Winnerbäcks "Elegi". Det är en väldigt vacker och melankolisk låt. Texten är extremt personlig och kanske därför är det jag har så lätt att relatera till den, det här är en evig favorit, jag kan inte få den förstörd.


Kents "M". Inspelad på parken zoo i Eskilstuna, en regnig kväll i juli 2010, när vi gick till bilen efter konserten var inte ett plagg torrt, jag fick köpa en tröja som passade precis, så att jag inte skulle bli helt nedkyld. När låten släpptes som b-sida till singeln Max 500 var det i princip det enda jag lyssnade på. M har en text som jag kan relatera till och det var precis så det kändes för mig.


Crowded Houses "Don't Dream Its Over". Jag känner att den här låten måste vara med, trots att jag inte har något mer att säga om den än att jag tycker att den är väldigt vacker, mer krävs egentligen inte.

Jag vet att det är väldigt ledsna låtar allihop, men det är den typen av låtar jag tycker är bäst, och jag har lättast att fästa mig vid.

Ännu mer tjat, eftersom jag får.

En sak jag funderar på nu, med allt det här gitarrtjatet, är varför det alltid är jätteviktigt för mig att saker är perfekta när dom är nya. Om någon månad kommer jag antagligen inte störa mig på att tapen kanske släpper, antagligen gör den inte det, gör den det så spelar det ingen roll eftersom sladdarna sitter fast som dom ska ändå, plus den här tapen. Men det här med att vara försiktig med saker kommer man inte orka med till slut, just nu behandlar jag min akustiska gitarr som att den är finare än min elgitarr, som  kostade 6 gånger mer än min akustiska gitarr.

Men till slut kommer det inte spela någon roll, det får liksom vara,  jag vet att det kommer bli så, för det är inte ett stort problem och jag har löst det, i alla fall temporärt. Men det känns väldigt jobbigt att det liksom inte går att släppa det ur huvudet, förhoppningsvis håller tapen så att jag kan släppa det här.

Gitarrkrångel 2

Eftersom jag har så otroligt dåligt tålamod så släppte jag på strängarna och fäste sladdarna genom ljudhålet, hållaren de sitter i gick sönder, men jag tog jag vanlig genomskinlig tape och lagade den, sen fäste jag sladdarna på flera ställen med tape också, så nu hoppas jag att problemet ska vara löst, only time will tell.

Prat om musik.

Mitt främsta intresse i livet är musik. Musik är i princip hela mitt liv, om jag inte lyssnar på musik, så antingen skriver,  producerar eller framför jag musik. Det är ett intresse som vaknade i mig när jag var väldigt liten, när jag var så liten att jag inte vet hur gammal jag var, så var min favoritleksak en liten plastgitarr. Jag började spela på riktigt när jag var 9 år gammal och sen dess tar gitarrspelandet upp väldigt mycket av min tid. Jag bestämde mig liksom aldrig riktigt för att jag ville börja sjunga, det var bara självklart att jag skulle sjunga när jag spelade gitarr. Sen har intresset varit så stort, och jag har hela tiden velat bli bättre och testa nya saker, så att hela grejen har blommat ut.

Just nu spelar jag  i ett band, och så skriver och producerar jag musik hemma, det tar upp extremt mycket av min fritid, men jag vill inte ha det på något annat sätt och om jag skulle försöka låta bli att göra det så skulle jag inte må bra. Idag är musik mer ett sätt att leva på, än ett intresse för mig. Jag behöver kunna lyssna på musik precis lika mycket som jag behöver göra musik själv. Jag kan inte klara mig utan en gitarr i mer än ett par dagar, på sin höjd en vecka, men då kommer jag att lyssna på musik konstant.

Det intressanta är jag aldrig tröttnar, alla dagar är inte bra dagar, det färgar av sig på musiken också. Vissa dagar låter det inte bra, kanske vill inte rösten, eller kanske är det någon i bandet som inte dyker upp på repan. När man spelar i band kommer det att uppstå konflikter och man kan tröttna, men det är aldrig musiken man tröttnar på, även om man kanske tror det ibland. Men efter ett tag märker man att det var någonting annat det handlade om, för det känns tomt.

Gitarrkrångel

Jag fick hem en ny gitarr i veckan, en FENDER CD-60 CE NA, en  gitarr som jag är mycket nöjd med, förutom det här med elektroniken. När jag fick gitarren levererad fungerade inte mikrofonen som sitter i den. Det problemet löstes snabbt, men så fort det problemet lösts, så uppstod ett nytt problem, antagligen på grund av lösningen av det första problemet:
Sladdarna glappar. Alltså, dom rör sig lite i gitarren, det är ingenting som påverkar någonting egentligen, mer än att det irriterar mig. Jag har fäst dom igen, men det är väldigt svårt och dom sitter lite löst fortfarande, egentligen är det ju ett väldigt löjligt problem man kan ha, men det känns ändå jobbigt, man vill ju att saker ska fungera perfekt. Jag kanske måste lämna in gitarren för att få det fäst, det är nog egentligen det bästa, men det kommer ju ta sin tid och dessutom kosta pengar. Men jag vill ju inte reklamera gitarren på grund av detta, eftersom jag vill ha gitarren, sen vet jag inte om jag kommer kunna göra det nu när jag pillat själv, det känns lite jobbigt.

Melodifestivalen

Jag tycker att det är lite tråkigt att en av de få stora musiktävlingar som finns blivit en sån cirkus. Majoriteten av bidragen i melodifestivalen de senaste tio åren är ju från samma låtskrivare, som är typ 4 stycken personer som Christer Björkman tycker om.

Förutom att musiken är enformig, och att det nästan är mer regel än undantag att det är stulet material, så ska det skojas hela tiden. Problemet är väl inte skojandet i sig, problemet är att allting känns så sjukt forcerat, och det ska vara så uppenbara skämt hela tiden, för att svennebanan hemma i tv-soffan inte ska bli förvirrad. Trots det är det alltid någon som inte hänger med, och då ska det anmälas, för att man har blivit så hemskt kränkt..
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/damallsvenskan/article8598701.ab

Sen alla dessa "uppfräschningar" av låtar, Lena Philipsson sjunger "uppfräschad" version av dansa i neon.
Blir det så mycket mer spännande för att hon gör någonting med Dead by April? Är poängen att man ska häpna över detta? I mina ögon känns det gjort på alla sätt som går, går det inte bara att komma på någonting nytt?

Vad är det här?

Det är lördag, klockan är strax före fyra på eftermiddagen och vi är precis i början av mars. Jag sitter inne på mitt rum och lyssnar på Kent – Ensam lång väg hem och jag tittar ut genom fönstret. Till min förvåning är det inte bäcksvart, himlen är klarblå och mörkret känns långt borta. Detta fyller mig med hopp och livet känns rätt fint ändå. Ikväll är det kulturnatt inne i stan och trummisen i mitt band ska framföra en låt tillsammans med sitt sidoprojekt och imorgon river vi av en första repa med nya basisten, livet leker.