Vad är det här?

Det är lördag, klockan är strax före fyra på eftermiddagen och vi är precis i början av mars. Jag sitter inne på mitt rum och lyssnar på Kent – Ensam lång väg hem och jag tittar ut genom fönstret. Till min förvåning är det inte bäcksvart, himlen är klarblå och mörkret känns långt borta. Detta fyller mig med hopp och livet känns rätt fint ändå. Ikväll är det kulturnatt inne i stan och trummisen i mitt band ska framföra en låt tillsammans med sitt sidoprojekt och imorgon river vi av en första repa med nya basisten, livet leker.