En sak jag funderar på nu, med allt det här gitarrtjatet, är varför det alltid är jätteviktigt för mig att saker är perfekta när dom är nya. Om någon månad kommer jag antagligen inte störa mig på att tapen kanske släpper, antagligen gör den inte det, gör den det så spelar det ingen roll eftersom sladdarna sitter fast som dom ska ändå, plus den här tapen. Men det här med att vara försiktig med saker kommer man inte orka med till slut, just nu behandlar jag min akustiska gitarr som att den är finare än min elgitarr, som kostade 6 gånger mer än min akustiska gitarr.
Men till slut kommer det inte spela någon roll, det får liksom vara, jag vet att det kommer bli så, för det är inte ett stort problem och jag har löst det, i alla fall temporärt. Men det känns väldigt jobbigt att det liksom inte går att släppa det ur huvudet, förhoppningsvis håller tapen så att jag kan släppa det här.
Det där känner jag igen. Som när man köper en ny dator eller mobil och är jätteförsiktig med den i början. Men sedan efter en tid så orkar man inte bry sig längre. Kanske bygger vårt konsumtionssamhälle delvis på den principen.
SvaraRaderaDet är mycket skönare när man inte bryr sig.
SvaraRadera